Vad kostar molndrift för din produkt?

Molnfakturan är för många beslutsfattare ett svart hål: hundratals rader med kryptiska tjänstenamn och en slutsumma som växer utan tydlig orsak. Men bakom raderna döljer sig i praktiken tre prisdrivare – och den som förstår dem kan både budgetera driften och sänka den. Så här ser prisbilden ut 2026 på de tre stora plattformarna AWS, Azure och Google Cloud.

De tre prisdrivarna

Compute – beräkningskraft. Servrar, containrar och funktioner som kör er kod. Nästan alltid den största posten. Priset styrs av hur mycket kapacitet ni reserverar och hur många timmar den är igång – inte av hur mycket den faktiskt används, om ni inte aktivt skalar ner.

Lagring. Databaser, filer och backuper. Billigt per gigabyte men växer stadigt, eftersom data sällan raderas. Olika lagringsklasser kostar olika: data som läses ofta är dyrare än arkivdata.

Egress – trafik ut. Data in i molnet är i regel gratis, data ut prissätts per gigabyte. Det är den post som oftast överraskar, särskilt för produkter som levererar filer, video eller stora API-svar.

Typisk månadskostnad för en SME-produkt

Ta en vanlig svensk produktuppsättning: en webbapplikation med ett par containrar bakom en lastbalanserare, en managerad databas, fillagring, CDN och övervakning.

Summan landar för de flesta SME-produkter på 5 000–50 000 kr i månaden. Botten av spannet är en produkt med måttlig trafik och enkel redundans; toppen är en produkt med hög last, flera miljöer och krav på snabb återställning. Valet mellan AWS, Azure och GCP påverkar sällan bilden dramatiskt – skillnaden mellan en städad och en ovårdad miljö är större än skillnaden mellan leverantörerna.

Därför växer fakturan

Molnkostnader ökar sällan för att någon fattat ett dåligt beslut, utan för att ingen fattat något beslut alls. De vanligaste läckorna:

• Överdimensionering. Servrar som beställdes för en topp som aldrig kom och sedan aldrig krymptes.
• Glömda resurser. Testmiljöer, gamla diskar och kopior som ingen stängt av – de fakturerar vidare varje månad.
• Allt igång dygnet runt. Utvecklings- och testmiljöer som kör nätter och helger trots att ingen använder dem.
• Egress-överraskningar. En ny funktion som exporterar stora filer kan synas mer på fakturan än i koden.

FinOps: sänk 20–40 procent utan att röra produkten

Erfarenheten från de flesta molnmiljöer är att 20–40 procent av kostnaden går att ta bort utan att användarna märker något:

1. Rightsizing. Mät faktisk användning och krymp överdimensionerade resurser.
2. Reserverad kapacitet. För förutsägbar baslast ger ett- eller treårsåtaganden betydande rabatt mot timpris.
3. Autoskalning. Låt kapaciteten följa lasten – och stäng utvecklingsmiljöer utanför arbetstid.
4. Städning och arkivering. Radera glömda resurser och flytta kall data till billigare lagringsklasser.

Gör översynen till en återkommande rutin snarare än en engångsinsats, så håller sig fakturan i form.

Budgetera driften från start

Driftkostnaden ska in i produktkalkylen redan när systemet byggs, för arkitekturvalen avgör den: serverless kan göra en liten produkt nästan gratis att drifta, medan en overprovisionerad klassisk uppsättning kostar femsiffrigt från dag ett. Vi på Weapp arbetar med cloud-arkitektur som en del av våra tjänster och hjälper gärna till att granska en faktura som stuckit iväg – hör av dig så tittar vi på den.