Vad kostar det att ta fram en prototyp?
En klickbar Figma-prototyp kostar normalt 50 000–150 000 kr och visar upplevelse och flöde utan en rad kod. En kodad prototyp kostar 150 000–400 000 kr och bevisar dessutom teknisk genomförbarhet. Valet avgörs av vad som ska bevisas och hur mycket av arbetet som kan återanvändas i nästa fas.
En prototyp är det billigaste sättet att göra en idé konkret nog att testa – men “prototyp” betyder två olika saker med två olika prislappar. Den klickbara visar hur produkten känns, den kodade bevisar att den går att bygga. Här är vad de kostar och hur du väljer nivå.
Två nivåer, två prislappar
| Prototyptyp | Typisk kostnad | Tidsåtgång |
|---|---|---|
| Klickbar Figma-prototyp | 50 000–150 000 kr | 2–4 veckor |
| Kodad prototyp | 150 000–400 000 kr | 4–8 veckor |
Inom spannen styr omfattningen: antal skärmar och flöden, hur genomarbetad designen ska vara och – för den kodade – hur mycket riktig data och integration som krävs för att testet ska vara meningsfullt.
Vad den klickbara prototypen bevisar
En Figma-prototyp är hopkopplade skärmbilder som ser ut och känns som en riktig produkt. Den svarar på frågor om upplevelse och flöde: förstår användarna vad tjänsten gör? Hittar de rätt? Känns den värd att betala för? Den fungerar utmärkt i användarintervjuer, säljmöten och investerarpresentationer.
Styrkan är iterationshastigheten – ett flöde kan ritas om mellan två intervjuer samma dag. Begränsningen är lika tydlig: det finns ingenting bakom skärmarna. Den kan inte hantera riktiga data, inte testa prestanda och inte bevisa att tekniken håller.
Vad den kodade prototypen bevisar
En kodad prototyp är riktig mjukvara, avgränsad till det som ska bevisas. Den svarar på frågor om teknisk genomförbarhet: går datat att få ut ur källsystemet? Klarar algoritmen verklig last? Fungerar integrationen som leverantören lovar? Den kan dessutom sättas i händerna på en liten grupp riktiga användare, vilket ger beteendedata som den klickbara aldrig når.
Priset är just priset – två till tre gånger den klickbara – och långsammare iteration. Därför ska den kodade prototypen användas när osäkerheten faktiskt är teknisk, inte som en dyrare väg att testa design.
Återanvändbarheten: kalkylfaktorn många missar
Prototypens verkliga kostnad är priset minus värdet av det som bär vidare till nästa fas. Där skiljer sig nivåerna åt:
- Figma-prototypen återanvänds nästan alltid. Flöden, skärmar och komponenter blir designunderlag för MVP:n och kan korta dess designfas med veckor. Kod finns ingen – men det var heller aldrig löftet.
- Den kodade prototypen kan återanvändas – om den byggts i en stack som produkten ska leva i och med rimlig omsorg. Byggd som ett snabbt experiment är den ofta billigare att skriva om än att sanera, och att tvinga in slarvig prototypkod i produktion är ett klassiskt sätt att köpa sig teknisk skuld från dag ett.
Fatta därför beslutet i förväg: är detta ett engångsexperiment (bygg snabbast möjligt, släng sedan) eller grunden till produkten (bygg i rätt teknik, acceptera något högre pris)? Båda är rätt i olika lägen – det dyra är att inte välja.
Räkneexempel: prototypkostnad netto
Ett bolag tar fram en Figma-prototyp för 90 000 kr, genomför två intervjurundor och landar i ett validerat flöde. När MVP:n sedan byggs återanvänds designen rakt av, vilket kortar designarbetet med uppskattningsvis två veckor – värt i storleksordningen 80 000–100 000 kr. Nettokostnaden för prototypen blev alltså nära noll, medan den eliminerade risken att bygga fel flöde för hundratusentals kronor. Det är prototypkalkylens poäng: priset står på fakturan, men värdet ligger i vad den förhindrar och vad den skickar vidare.
Så väljer du nivå
Ligger den största osäkerheten i upplevelsen eller affären: börja med Figma. Ligger den i tekniken: koda det kritiska antagandet, inget mer. Är båda osäkra: Figma först, sedan en smal teknisk prototyp på det som fortfarande skaver.
Två kontrollfrågor hjälper på vägen. Vad är det dyraste misstaget vi kan göra i nästa fas – och testar prototypen just det? Och vem ska övertygas – användare, investerare eller ert eget teknikteam? Användare och investerare svarar på bilder; teknikteamet svarar bara på kod. Vi på Weapp tar fram båda nivåerna som fristående uppdrag eller som start på en produktresa – hör av dig om du vill ha ett förslag på upplägg för din idé.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan en prototyp och en MVP?
Prototypen finns för att övertyga och lära – den testas i intervjuer, demos och investerarmöten men driftsätts aldrig. En MVP är en riktig produkt i drift med riktiga användare, avgränsad till ett kärnflöde. Prototypen kommer före MVP:n och kostar en bråkdel.
Kan en Figma-prototyp användas i investerarmöten?
Ja, det är ett av dess vanligaste användningsområden. En genomarbetad klickbar prototyp gör idén konkret och visar att teamet kan exekvera, till en tiondel av kostnaden för att bygga på riktigt. Var bara tydlig med vad den är – investerare som tror att produkten är byggd blir inte glada i due diligence.
Slängs den kodade prototypen alltid efteråt?
Nej, men planera som om den kan slängas. Byggs den i en stack som bär vidare och med rimlig omsorg kan delar återanvändas i MVP:n. Byggs den snabbast möjligt för att testa ett antagande är omskrivning ofta billigare än att sanera – och det är helt okej, om beslutet togs medvetet från början.
Vem tar fram prototypen – designer eller utvecklare?
En klickbar Figma-prototyp görs främst av en designer, ofta med stöd av en strateg för flödena. En kodad prototyp kräver utvecklare, gärna med designern kvar i loopen. Det är en av anledningarna till prisskillnaden – den kodade varianten sysselsätter fler kompetenser under längre tid.
Hur många användare bör få testa prototypen?
Fem till åtta personer per testrunda brukar räcka för att mönster ska framträda. Hellre två eller tre små rundor med omritningar emellan än en stor – prototypens styrka är just att den kan ändras på timmar mellan testerna.